— När började det bli du här i huset?
— Ursäkta att jag inte är uppe, sade Stråvall förbryllad.
— Föralldel, genera dig inte för mig. Här skall du få se.
Gehnfeldt rullade upp gardinen och tog fram några papperssmulor ur fickan, som han strödde över hans bädd.
Stråvall såg på lapparna, såg på Gehnfeldt och återigen på lapparna.
Gehnfeldt var gredelin i ansiktet och hade tydligen icke törstat under den gångna natten. Han stod med händerna i sidorna men i övrigt i givaktställning och såg nickande på Stråvall som för att bekräfta, att det var verklighet det denne såg på lapparna.
Det var smulorna av de Wiepeska reverserna.
— Vad betyder detta?
Frågan var onödig. Stråvalls hela fysionomi åskådliggjorde den på alla världens talande och stumma språk.
— Tja, valuta bekommen, kära vän, sade Gehnfeldt med en loj axelryckning.