Det började lida mot skymningen.
— Känner du att det är sommar, Tuttan lilla, sade Gunnar.
— Ja bevars.
Hon slog upp båda sina fönster och satte händerna i posterna.
— Just det där skulle du måla. Ridrocken klär dig rasande bra, fortsatte brodern och gick fram och slog armen om henne.
Ingrid tog ibland på sig en grön ridrock då hon målade. Den framhöll hennes figur förträffligt, och hon var själv i fönstrets inramning verkligen ett präktigt motiv där hon stod och silhuetterade mot den ståtliga strömtavlan.
— Varför rider du så sällan nu, frågade Gunnar.
— Ja du, varför rider jag så sällan ...
De visste båda varför.
Ljudet av musik bortåt Kungsträdgården nådde dem. Det var en klagande melodi, och cellostämman följde med som en gråt.