Familjen Wiepes umgänge bestod av olika kategorier bekanta, karakteristiska för de familjemedlemmar till vilka de voro närmast knutna.
Gamla friherrinnan besökte sina vänner eller såg dem hos sig vid tedags, då det även kunde drickas ett glas madeira, och dryftade med dem traditionens förfall och tidevarvets allt konsumerande anda.
Gunnar hade en liten vänkrets av ungherrar, med vilka han red, gick på teatern eller spelade bridge. Utanför dessa bildade Adrian Stråvall ett slags särklass. Dessutom umgicks Gunnar i en del familjer, där han var eftersökt av olika skäl. Han hade alltid några middagsbjudningar att välja på, när han letade genom sin promemoria.
Harriet hade sitt speciella umgänge inom den högre societén, där hon samlat sina vänner kring allehanda ideella strävanden. Hon tillhörde dessutom ett stort antal milda stiftelser med namn som angåvo en social strävan, såsom »Sommarsol åt de små», »Axplockerskorna», »Sällskapet Myosotis» och »Föreningen Samhällsnit». Själv hade hon funnit intresse också i teosofien och häri i viss mån haft stöd av sin moder. En tidigare planerad resa till Point Loma hade emellertid avstyrkts av Gunnar, och Harriet hade tröstat sig med att bliva medlem av en liten mera exklusiv sammanslutning »Lotusknoppen», vilken också omhuldade små barn, dock icke fattiga.
Alla dessa Harriet Wiepes föreningar och sällskap voro grundade på vackra tankar och idéer. Då och då inberättades till sammanträdena någon erfarenhet ur verkligheten, och stundom hade någon medlem i uppdrag att förhöra sig hos församlingarnas diakonissor om hjälpbehoven av olika slag.
Sommaren var visserligen overksamhetens tid i de flesta av dessa sällskap, eftersom medlemmarna »åtnjöto vila» vid badorter eller på sina lantställen. Men det var sådana tider, att även under sommaren en stor del av dem vistades i huvudstaden.
Och nu en dag hade en av medlemmarna bragt till liv en fråga, som skulle komma föreningen Samhällsnits grundvalar att vackla. Det var en medlem som egentligen icke förut visat sig aktiv i verksamheten, vilken i sig själv för övrigt knappast var aktiv, då den inskränkte sig till att inhämta och bland medlemmarna sprida upplysningar om sociala förhållanden. Hon sade sig ha kommit underfund med ett socialt missförhållande. Redan denna uppgift hade väckt sensation bland föreningens medlemmar, som hittills icke funnit anledning klaga över den bestående samhällsordningen. Man hade kommit samman, och platsen hade varit familjen Wiepes salong. Knappast under säsongen hade föreningen varit mera talrikt representerad.
»Det har nyligen timat ett dödsfall under upprörande omständigheter», började talarinnan, och tystnaden var mäktig. »En ung gift kvinna hade tillgripit en förtvivlad utväg för att icke förverka det hyreskontrakt, enligt vilket familjen skulle bliva sin bostad förlustig, om ... den ökades.»
Eftersom sammanträdet var konfidentiellt, kunde också detaljerna upptagas till behandling.
»Det råder bostadsbrist nu», fortsatte anförandet, »och en del hyresvärdar kunna påtvinga den bostadsbehövande de skamligaste villkor.»