— Nå låt gå för din kapten, han skall sannerligen få en parforce över stubbar och sten. Jag är upplagd för att »liva» den där salongsdekorationen.
Gunnar småskrattade eftersom han måste ge sin syster rätt.
— Du skall se att Harriet kommer att göra en dumhet, det är därför som jag måste rädda dig. Du och jag måste offra oss på anornas förbannade altare.
— Tänk du, om vi ändå varit hittebarn, sade hon ...
KAP. XI.
Teori i praktik.
Adrian Stråvall var i sitt esse. Han tog ett hedersamt avsked från sin tjänst. Ett par dagar senare fann han i sin brevlåda en biljett med det Wiepeska vapnet.
Där stod:
»Din insats är tillräckligt djärv för att du skulle kunna misslyckas, men var viss om, att den inte skall uppskattas mindre, även om så skulle ske.
Lycka till!
Din ’bundsförvant’
Harriet.»
Det var en upprättstående, spatiös, nästan generös stil, så betecknande för Harriet tyckte Stråvall, som kom att tänka på, att detta var första gången hon skrivit till honom.