— Se, det är ju så höga fordringar numera på bostäder, och man kan aldrig veta, vad en inspektion skulle kunna leda till, sade han som slutreflexion.
— Förresten, tillade han, var det inte ett par tjänstemän från Hälsovårdsnämnden här ... nej, det blev visst uppskjutet ... nåja, för all del, huset står sig ju gott för en inspektion.
Värden såg skarpt på Stråvall från topp till tå. Det var inte utan att ett smil ville bana sig fram i hans gamla allvarspräglade ansikte.
— Ja, se för min del gjorde det ju ingenting, om huset skulle utrymmas, för att jag ämnade slå mig ned på landet. Men det bleve kanske svårt för alla de andra att få bostäder.
— Men arbetare ha det ju så bra nu. Lönerna gå upp. De få alltid råd att skaffa sig något.
— Ja, nog få de in mera än en annan fick när man slet ihop sparslantarna, men det går också åt.
— Nåja, vi får ju se på saken, tillade mannen.
— Det faller ju av sig självt att jag betalar en liten summa i förskott för att ha huset på hand tills vidare, sade Stråvall.
Och därvid blev det denna gång.
Den kvällen gjorde Stråvall upp sin kalkyl: