— Ja, naturligtvis, medgav Gunnar med en loj axelryckning. Men Stråvall är affärsman i grund och botten. Ett par generationer till och familjen Stråvall kanske representerar kulturen. Vår tid börjar ta slut, och det kommer en ny uppsättning människor, som skall ha sin tid.
— Ja, men den där utvecklingsprocessen tar sin rundliga tid, sade Ingrid.
— Förresten tycker jag vi dra all den nytta vi kunna av Adrian, sade Gunnar allvarligt.
Ingrid teg.
Stråvall hade lämnat Gunnar det önskade beloppet, och — även den affären hade avslutats på ett fullt betryggande sätt. Det skedde inne på Gunnars rum. Gunnar hade skrivit en revers på summan.
— Det är ju onödigt, att någon känner till det här, hade han sagt.
— Men namnet skulle kanske bevittnas ... ja, du förstår inte för min skull, men jag kunde ju falla från, och om det skulle vara fordringsägare ...
Gunnar blev en smula överraskad.
— Här är ju i alla fall mitt sigill på papperet, men som du vill ...
Stråvall avbröt honom: