Också här ett telefonnummer ...
Ingen svarade på numret. Men nu fick hon av telefonisten en adress vid Regeringsgatan.
Klockan 8 stod Hervor utanför tamburen till den lilla mörka lägenheten. Hon hade kommit först. Ingen svarade på hennes ringning. En trappsoperska kom släpande med sin attiralj, stannade och slog sig i samspråk.
— Det är till att söka lägenhet förstår jag, eller kanske fruntimret har en att bjuda ut, snattrade gumman.
— Jag söker verkligen lägenhet, svarade Hervor utan att dölja sin överraskning över gummans klarsynthet. Men hur ...
— Jo jo, här springer dom natt och dag och drar upp smörja och elände i trapporna. Jag tror snart hela stan har varit här.
— Jaså, är det ett förmedlingsställe?
— Jo något, skulle jag tro. Se här bor ingen här inte, utan det är en lägenhet som dom fått när gamla frun som var här dog, och den har dom full med telefoner och sånt, och där är ett fruntimmer om dagarna och håller rulljangs.
— Det låter inte värst bra.
Gumman fick brått att släpa vidare med sin sopborste. En elegant dam frasade uppför trapporna, såg kärvt på Hervor och plockade fram en nyckel ur en parfymdoftande handväska.