— Det är smockfullt i varenda kåk, där inte hajarna vräker ut hela familjer och tar möblerna i pant. Och så är det till att fösas in i en kasärn som boskap. En halvsvälter fast man får stå i kö den ena timmen efter den andra i kölden för att få en matbit och andra sitter vid dukade bord i varma bostäder ... Är det ett samhälle? Det är ett helvete.
— Proposition på det ...
— Tidsbegränsning ...
Ny talare.
— Vi som arbeta ha rätt att fordra att få ha ett hem. Råttorna ha bo, och fåglarna ha bo, men för människorna äro bo bara för somliga. Och det är antingen sådana som vräka sig i lyx eller sådana som stoppas in som anjovis så tätt så att dom inte kan spotta förbi varandra. Och det finns sådana som få vara inne skiftesvis för att det är så liten plats. Nej, upp med dörrarna till de stora stenhusen eller slå in dem med murbräckor, och tag var och en vad han har rätt att få.
Bravorop och applåder.
Ny talare.
— Vad är ett hem? Det är inte så mycket som en cigarrett, för ett hem får säljas av vem som helst, men om någon utan att ha licens att handla med tobak säljer en cigarrett får han böta. Det finns ingen begränsning för rätten att handla med människoboningar. Här gå tusen unga män och kvinnor och vänta att få bilda familj, och den ena dagen efter den andra är det hundra som gå under, för att de inte ha något att flytta in i. Vad är ett hem? Så och så många kubikmeter luft till bestämt pris, eller helst obestämt ... Applåder ... Fritt tillträde för värden när som helst ... Dånande bifallsyttringar ... Skyldighet att släppa in andra spekulanter, som kunna köpa ut en ur hemmet. Det är inte helig mark det som är människors nästen, men djuren döda dem som vilja tränga in i deras, därför att det är deras eget bo. Men våra ägas av andra, och vilja vi inte göra som de bestämma, komma lagens väktare och kasta ut oss.
Nästa talare tog upp samma tråd:
— Våra hem äro bara detaljer i industriföretag på lång sikt, kalkylerade på halva eller hela århundraden, låsande utvecklingen, bindande individen. Det har gått så långt att hemmen standardiseras. Det individuella begäres inte. Vi bo i hyreshotell på tid. Vi bindas i spiltor vid sidan av andra och måste avlyssna grannarnas livsyttringar i avloppsrören och genom trossbottnarna och väggarna. En mänsklig verksamhetsålder räcker inte till att amortera dessa stenkolosser. Vi måste hjälpa till genom ett par generationer, och där stå vi på samma punkt. Det skall vara visst utbildat folk att ta emot oss i världen när vi komma, och de döda skola ha sina ceremonier när de gå, men vi levande äro i händerna på kreti och pleti, folk som i hela sitt liv inte göra annat än suga ränta på de pengar de pressat ut ur samhället med lagarnas hjälp.