»Mamma!» Lille Karl August stack fram sitt hufvud ur hålet i sitt hus, såg upp till modern, som i det öppna fönstret stod och sköljde salaten, stirrade frågande med sina ljusa ögon och gapade med sin röda mun, »mamma, ä' det roligt i himlen?»
»Det vet jag inte. Hur så?»
Gossen reflekterade för sig själf utan att besvara moderns fråga.
»Nå, hvarför dör man då?»
»Gud vill det…»
»Men ä' det bättre där än här?»
»Javisst, det kan du vara säker på.»
»Hvarför ska' man då vara här?»
»Emedan, åh … det förstår du inte.»
»Åh jo, bara säg, söta mamma!»