Denna ingalunda svala drägt midt i sommarhettan vittnade, enligt ortens sed, om en särdeles hög grad af gedigen elegans, som fullständigades af högkulliga hattar af grof filt, hattar hvilka buros något bakut på hufvudet, så att de solbrända och för tillfället blankskinande och högtidliga ansigtena rigtigt väl framträdde.
Så gingo de, Juuso förut, friarn efteråt. Kalliola torp låg der rakt framför, uppe på höjden af berget, hvars sluttande backar på tre sidor voro bevuxna med tät och hög råg, medan den fjerde utgjordes af en nyss bränd, ännu sakta rykande sved.
Den grå hufvudbyggningen med sitt låga tak, sina hvitstrukna fönsterkarmar och sin lilla trappförstu med tak låg med framsidan rakt emot byvägen.
Man hade för högtidens skull prydt gården med unga björkar och stuckit in prägtiga rönnqvistar, fulla med doftande blommor uppe i förstugans takspringor.
Hönsen trippade trifsamt omkring trappan, den store, varglike hunden låg och småmorrade åt gästerna, för lat att stiga upp eller besvära sig med skällande, och en hop hungriga och snåla svin naffsade som bäst i benen på en kökspiga, som med fladdrande bomullstygskjol bar till dem ett ämbar med sofvel.
Hunna till trappan stannade männen, togo af hattarne, torkade sig om pannorna, snöto sig, hostade, rätade på sig och stego in.
Till höger voro gästrummen, bestående af ett slags stor sal, möblerad med röda gungstolar och andra tunga rödmålade stolar, samt ett litet rum, inrymmande en lång säng, ett bord och en pinnsoffa.
Till venster låg »dagligstugan», den plats i huset som beboddes af alla familjens medlemmar, både värdfolket sjelft och tjenarne.
Utan betänkande steg Juuso hit in.
Här var det nästan mörkt, dagern kom högst sparsamt in från de små dubbelfönsterna, dunkla af dam och rök. Men när ögat vant sig vid skymningen, urskilde man föremålen. Närmast dörren en kolossal, jettelik spisel, bygd af stora stenar och svart af sot och ålder. Bakom den, uppe nära taket på lafven hade man hängt en mängd »Johanneris», som doftade starkt. Och ifrån ugnen strömmade emot de inträdande en stark arom af nybakadt rågbröd. Allt kändes så hemtrefligt och inspirerade Juuso till sitt vigtiga, vällofliga ärende.