Nadja såg dit bort. — Nya drängen, — sade hon. Jaska sträckte fram sin långa magra arm, pekade med fingret, böjde det långsamt, vinkade och sade så bedjande:
— Kom hit, jag vill se på dig.
Den unge mannen steg upp. Det var en kortväxt karl, men ovanligt starkt bygd. Han hade ljust, nästan hvitt hår och ett ärligt ansigte, allvarligt och manligt.
— Är den gamle er inhysing? — sporde han Kajsa.
— Det är så, — sade hon, — han är lam nu.
— Hvad heter du? — ljöd det från gubben.
— Samuli!
— Och mer?
— Jag heter efter mor min — för fars namn har jag inte. Mor hette Sutkinen.
— Anna Katri Sutkinen — hemma från Limingo, — Anna Katri Sutkinen — Anna Katri — Anna Katri — gubben upprepade namnet flere gånger med allt mera uttryck, rösten darrade, hans händer lyftes upp i skälfvande rörelse.