Även egennamn kunna på liknande sätt förvandlas och detta ganska ofta. Som exempel må nämnas Sliparebacken i Lund, som egentligen hetat S:t Liberii backe, och Vallmarsön, som blivit Valdemarsön efter det bekanta egennamnet.
Det sista var ett exempel på ombildning av ett gammalt svenskt ord till större likhet med en levande beståndsdel av språket. Även detta är ej ovanligt. Ett ord kan under utvecklingens gång bli ensamt i språket, dess stamsläktingar ha försvunnit, och så förefaller det okänt och underligt. Då kan det rädda sin tillvaro genom att förändra sin form till större likhet med ett annat och vanligt ord. Så har alnbåge förvandlats till armbåge, falaska blir stundom fallaska, andtruten kan i dialekter få formen andtrött, länstol har länge hetat ländstol, ehuru det ej har med länd att göra. Att stava hantera med dt är också oriktigt, då det ej är bildat av hand, utan är ett lånord.
En misstydning kan t. o. m. ge upphov till nya sedvänjor. Så har på sina ställen vårfrudagen (Marie bebådelsedag) fått heta våffer- eller vafferdagen — och då skall man äta våfflor (»vaffler»).
Förändringar av förutnämnd art bidraga ju att göra orden lätthanterligare och enklare för en svensk, varför de långt ifrån alltid kunna sägas vara till skada för språket, så vitt de ej förminska ordens användbarhet.
Stundom händer det, att ord, vilkas ursprung vi i deras äldre form lätt nog skulle ha känt igen, under utvecklingens gång förändras till oigenkännlighet. Så har ordet huckle en gång hetat huvudkläde.
SPRÅKET SOM SPEGEL AV KULTURUTVECKLINGEN.
Vi ha talat om hur kulturutvecklingen speglar sig i språkets historia och ordförrådets riktande. Men även försvinnandet av ord kan vittna om kulturförändringar och om framsteg. Kristendomen utträngde seden att blota och därmed själva ordet. Då köket blev en del av huvudbyggnaden, försvann såväl ordet kokhus som det än äldre stekarehus. Det nu poetiska vindöga har utträngts av fönster, vilket endast vittnar om tyskans mäktiga inflytande på svenskan. Men vem erkänner ej, att det är en större humanitet och hyfsning, som förvisat till det förgångnas historia sådana ord som tumskruv, sträckbänk o. s. v. I vår egen tid ha tändstickorna ersatt elddonet. Våra maskiner ha kommit oss att glömma namnet på en hel del gamla enkla redskap. Och många flera ord äro helt visst dömda att försvinna. Det modernt klingande krigsförklaring har ersatt det gamla fejdebrevet. Bokpräntaren har helt naturligt utträngts av boktryckaren.