[3] v. Beckers Anteckningar.
[4] v. Beckers Anteckningar.
[5] Denna variation finnes ej i Kalevala.
[6] Fordom tyckas flickorna hafva burit hos sig skeppor, dit de ifrån Helka-vuori samlade blommor, hvarmed de sedan, som orden äro i sången, vandrade till de rena gudarna, kanske för att offra. Äfven omtalas i sången en blå bro och röd brygga, hvaröfver tåget skulle ske. Jag vet icke hvad dermed egentligen menas.
[7] I konseptet till det bref till Runeberg, skrifvet i december 1833, som utgör berättelsens Inledning, står:
Derföre har jag flere gånger fått det Infallet att hopskrifva något, som du utan att blifva alltför illa stött med din publik kunde införa i bladet. För mig sjelf skulle jag ej så mycket frukta läsarens obilligande, ty jag är lika så mycket skild från publik som verld, hafvandes ganska litet att med dem beställa. Icke heller vill jag neka det allt detta understödjes af någon liten skrifklåda, som dock endast håller sig till fingerändarne, så att hufvudet och allt annat är fritt. Af begge dessa orsaker föranledd är jag nu sinnad att skrifva en berättelse jag af min skjutskarl i förledne sommar hörde. Ehuru obeskedligt har jag ännu en tredje afsigt med det, nämligen att öfva mig i skrifning. Jag har nämligen tänkt att det vore så artigt att en gäng fä en finsk novell hopskrifven, men vet icke när det kan fullbordas. Det är väl något för sent att nu på 30 års ålder först öfva sig deruti, men jag har dock det förnämsta undangjordt, nämligen konsten att skrifva en passabel stil och hvad som icke bör skattas mindre att skrifva orden rätt. Om jag någongång kommer längre, så skall jag icke fela, att sådant tillkännagifva, på det publiken må vara i tillfälle att subscribera.
[8] En förebråelse blott för hennes dröjsmål.
[9] Jag har öfversatt Venäjä (Venää, Venähe) med Qvenland. Finnarne i Archangelska och Olonetska Gouvernementerna kalla sig Venäläiset, äfven Karjalaiset. Den förra benämningen torde lika så gerna, som något annat, hvarpå man gissat, gifvit anledning till benämningen Qvener (Qvaener).
[10] I allmänhet tyckes han göra sjelf ringa affär af sin förmåga, och alldraminst affectera att lysa med den.
[11] Ordstäf betecknande brist och fattigdom.