[22] Här har jag begått en förfalskning af runorna; ty efter dem skulle Untamo ej blott hotat, utan ock verkligen slagit ihjäl allt Kalervos folk utom Kullervo. Men då efter samma runor Kullervos föräldrar och syskon sedermera finnas i lifvet, så har jag varit tvungen att förhjelpa dem till att med lifvet komma på flykten, hvilket dock var lättare, än att göra dem åter lefvande, sedan de engång blifvit ihjälslagna.
[23] Under afskrifvandet af dessa böner kom jag att särskilt fästa mig vid en vers af två ord, hvilkas mening Svenska språket ej kan återgifva med mindre än hela åtta särskilda ord. Versen förekommer bland uppmaningsorden för boskapen, att till natten infinna sig i hemmet, och lyder: (vaimot valkean tekevät) kotihinne tullaksenne d.ä. (qvinnorna uppgöra eld) för att i mån komma till edert hem. Koti bet. hem, kotihin till hemmet, kotihinne till edert hem; tulla' komma, det obrukl. tullakse för att komma, tullaksenne för edert komma, d.v.s. för att i mån komma: De sex Svenska orden: för att i mån komma hem, kan Finskan äfven uttrycka med det enda ordet kotiutaksenne, af kotiuta' komma hem, kotiutakse för att komma hem, kotiutaksenne för edert att komma hem, d.v.s. för att i mån komma hem; hvilket allt här såsom en språkkuriositet blifvit anmärkt, ej till något nedsättande af det ena eller andra språket.
[24] I Lemminkäinens runor benämnes hon någonstädes Ilpotar, som är ett patronymicum och ger tillkänna, att hennes fader hetat Ilpponen; Louhi åter synes vara hennes egentliga namn.
[25] Runorna 1-36.
[26] Ordet pyhä betydde ursprungligen: åtskild, oåtkomlig, ovidrörlig, hemsk, förfärlig…
[27] Se hans uppsats "über ein Finnisches Epos" (Kalevala), öfvers. i Fosterl. Alb. hft. II, s. 6, 67. Rask's panegyrik öfver det Finska språket torde för de flesta läsare vara förut bekant från Suomi. Jacob Grimm, en af nutidens djupsinnigaste språkforskare, instämmer i hans ord, i det han säger: "i allmänhet kan det Finska språket betraktas såsom ett af de mest välljudande och böjliga på jordklotet." (1. c. s. 68).
[28] Denna och föregående vers tyckas vara oförenliga; men de måste förstås allegoriskt: Hon reser som om hon reste i en höstnatt eller på en våris, att ej ens spår af henne qvarbli.
[29] Denna sång utgör ett enkelt lofqväde öfver åkerbruket. Kanske har den att tacka någon skördefest för sin tillkomst. Dylika upprepningar, som i denna sång, förekomma allmänt i de Finska balladerna. — I Merenkosiat (Kanteletar III: 38) finnes åkerbrukets beröm annorlunda tolkadt.
[30] Samlede tildels forhen utrykte Afhandlinger af R.R. Rask. Förste Del. Köbenhavn 1834, p. 11.
[31] Äfven eljest hafva de lappska orden ofta ett a, der samma ord i finskan hafva i, t.ex. lappskans akke, heter i finskan ikä, ålder; acc'e, isä, fader; albme, ilma, luft; barta, pirtti, pörte; garrodet, kirota, svära, förbanna; ladne, linna, slott; lase, lisä, tillskott; rådde, rinta, bröst; savek, sivakka, skida; vakko, viikko, vecka; valje, vilja, förråd; vass'e, viha, hat m.m.