[32] Jemför t.ex. de grekiska orden hagios, hallomai, hals, hesomai, hepta, herpo, hex, heos, haemi, holkos, hylos, hylae, hyper, hypo, hypnos, hyrax, med latinska orden sacer, salio, sal, sedeo, septem, serpo, sex, suus, semi, sulcus, solidus, silva, super, sub, somnus, sorex.
[33] Om mötet i närheten af Avasaxa midsommardagen 1846 med professor K. från Berlin berättar Stats-Rådet Gröt i sina nyligen utkomna Pereezdy po Finljandii (Färder i Finland) bland annat följande: "emot hvad vi väntat, var han (K.) ej särdeles angelägen om de upplysningar, hvarmed vi ville stå honom till tjenst. Likväl tror jag han var nöjd med detta sammanträffande med oss, emedan hans reseiakttagelser derigenom riktades med en vigtig geografisk upptäckt: han fick nemligen af oss höra, att i Finland finnes en stad vid namn Helsingfors, och att i densamma finnes ett universitet; hvilket allt, derest han ej träffat oss, kunnat ända till grafven blifva en obekant sak för honom. Enligt professorns önskan infördes det märkvärdiga namnet på staden jemte våra egna med läslig stil i hans annotations bok, hvarföre det troligen numera ej blifver bortglömdt." Så otroligt detta än låter, är det dock bokstafligen sannt, hvilket ref., som dervid var närvarande, om så behöfdes, kan bevittna. Troligen hafva våra egenhändigt skrifna namn i H:r K:s dagbok redan flere gånger blifvit uppvisade såsom en stor Lappsk raritet.
[34] Finskan har 15 kasus men blott en deklination och en konjugation. De, som antagit flere deklinationer och konjugationer, hafva ej gjort behörig skilnad emellan dem och särskilta paradigmer.
[35] Så äfven nelilaita, viisilaita, kuusilaita etc. för neljelmä, viidelmä, kuudelma eller ock för allesamman: kolmio, neliö, viitiö, kuutio. Att man äfven säger kolmilaita venet, gör intet till saken, ty en båt kan dock alldrig förblandas med en triangel.
[36] Se Die deutsche Grammat. von D:r J.K. Fr. Rinne.
[37] Att nuförtiden allehanda barbarismer och rådbråkningar ganska väl låta höra sig äfven i predikningar, eller rättare sagt af mången anses just höra till predikostylen, måste väl tillskrifvas den större bildning och hyfsning, som nationen sedan Gezelii tid vunnit.
[38] De äro afskrifna ur en 1783 års edition, från hvilken sednare tiders editioner endast derigenom skilja sig, att de jemte tillkomna tryckfel fått apostroftecknet för hvarje ordförkortning och hvad annat korrekturets läsare på egen hand trott sig kunna tillgöra.
[39] Det sista från den Dorpat-estn.; de två föreg. från den Reval-estn. psalmboken. Likheten blefve mycket större, om de estniska orden skrefves efter Finsk orthografi; t.ex. olled uttalas alldeles som olet.
[40] I Helsingfors Tidningar för år 1821 skall Psalmbokskommitteen meddelat en uppgift, enligt hvilken i den gamla psalmboken 188 psalmer ej hafva någon förbättring (!?), 75 behöfva omarbetas och 150 komma att uteslutas (se: Turun W. San. 1821 N:o 27).
[41] Den nya Svenska psalmboken har efter hvad det påstås ej kunnat undvika denna klippa.