Vagga vill jag lilla sonen,
Vagga upp det goda barnet,
Till mitt stöd i stormens tider,
Till min hjelp på motvindsfärder.
Vyss, vyss, min son, den lilla,
Vyss, vyss, en man af sonen!
Som kan så, och som kan plöja,
Som med säd beströ kan marken,
Som för fålen ut på fåran,
Ut att plöja svarta hästen.
Vyss, vyss, min son, den lilla,
Vyss, vyss, ett stöd af sonen!
Dock då först en son du vore,
När från skogen bröd du bure,
Kakor ifrån enrisbacken,
Från en granskog bruna skorpor,
Hvetebröd från telningslandet
Åt din far för fordna födan,
Åt din mor för brödets näring.
Vyss, vyss, min son, den lilla,
Vyss, vyss, ett stöd af sonen!
Dock då först en son du vore,
När du nya stugan byggde,
Finge oss ett bättre badhus,
Gjorde trappa framför stugan,
Reste upp ny dörr på trappan.
Vyss, vyss, min son den lilla,
Vyss, vyss, ett stöd af sonen!
Dock då först en son du vore,
När sonhustru du mig gåfve,
En som för mig vattnet bure,
Som badstugan skulle värma,
Mjuka upp hvar gång min badqvast,
Reda totten, som jag spinner.
Helsingfors Morgonblad 1843, n:o 49.
Brudsökerskan.[29]
Kanteletar III, 50.
Brud jag sökte åt min broder.
Maka åt min älsklingsbroder;
Fann i lunden då en jungfru,
Prydlig mö i gröna gräset,
Frågade och sporde henne:
"Vill du bli min broders maka?"
Jungfrun spörjer mig tillbaka:
"Hvad för man är då den brodren?"
— "Boskapsherde är min broder". —
"Vill ej ha en boskapsherde;
Dålig skjorta har en herde —
Kan ej hvila vid hans sida,
Icke vid hans bröst mig värma,
Vid hans arm ej trefnad finna".