Klaus snart på gården stadnar
Med sin stora ryttarskara,
Hundra sadelfasta kämpar;
Gyllne svärd de buro alla,
15. Hästarne af silfver lyste.
Fem de voro Elins bröder, Sutto vid bordsändan inne,
Stego upp på en gång alla,
Gingo för att motta Klaus.
20. "Finns här jungfru, som man säljer,
Någon flicka för min räkning?"
"Jungfrur säljas ej på gården,
Flickor handlas ej på backen;
Hästar säljer man på gården,
25. Hofförsedda djur på backen;
Stugor finnas hos oss många,
Dit en friare kan föras,
Der man in och ut kan stiga.
Också finns ett stall för hästar,
30. Der de kunna svalka af sig,
Knaggar för att hänga sadlar."
Klaus Kurck nu in begaf sig,
Stötte dörren upp med svärdet,
Slöt den till med svärdets slida:
35. "Finns här jungfru, som man säljer,
Någon flicka för min räkning?"
Unga jungfru Elins moder
Neg och svarade åt Klaus:
"Här kan ingen jungfru säljas,
40. Ingen flicka åt dig lemnas;
Våra flickor äro späda,
Alla än i växten stadda".
"Finns ju hos er liten Elin;
Kan jag ej få liten Elin?"
45. "Gif mig icke, bästa moder,
Gif för all del ej åt Klaus!"
"Alltför ung är liten Elin;
Kan ej styra tjenstefolket,
Ej matlagningen besörja,
50. Sköta stora ladugården".
"Det behöfver hon ej göra;
Har jag ej då pigan Kerstin. —
Pigan Kerstin kan befallas
Hafva vård om tjenstefolket,
55. Laga maten, som behöfves,
Sköta stora ladugården."