Vill du med, vill du med mig på villande stråt?
Säg, älskade, följas vi åt?
Där är ingen flagga hissad i topp,
och intet roder skall styra vårt lopp,
men seglet skall svälla af hopp.
Vill du med, så lägga vi strax från land.
Du käraste, vill du taga min hand
och stäfva mot okänd kust
med äfventyrslust?
Farmor kände en stark åtrå att rifva papperet i fina flagor för att åtminstone få döda något af denna älskogslek, som hon föraktade. Skulle Gunvor verkligen få dessa dumma verser och tro, att de voro tankar? Kanske skulle han sända dem i en bukett rosor! Blommorna voro ärliga; de vissnade — — — men orden, de smekande, hviskande orden på det hvita papperet, de stodo där och vaktade på veka stämningar för att då bringa oro i blodet.