— Hvem kan tvinga mig?
— Lagen.
— Hå, hå, då skulle du skaffat vittnen till det här.
Gunvor skiftade färg, men sade stolt:
— Du ämnar väl inte förneka dina handlingar?
— Jo, visst fan tänker jag det.
Hon lade händerna mot tinningarna. Det gick rundt i hennes hufvud. Fanns det då hvarken lag eller rätt för henne; var hon i denne mans våld lika obönhörligt som en fånge i sin vaktares? Men hon ville ej låta sig underkufvas. Han skulle ej ens en minut tro, att han ägde makten.
— Haqvin, sade hon, hvarför vill du fortfarande kedja oss samman? Ha vi ej båda lidit nog i detta olycksaliga äktenskap? Gif vika utan strid, ty jag måste ha min frihet. Om intet annat hjälper, så lämnar jag som en rymling ditt hus.
— Och hvar skall du taga medel ifrån?
Hon studsade öfver detta grofva hån. Detta vågade han slunga ut mot henne, som fört millioner till honom.