— De hade kanske stämt möte, förmodade friherrinnan oskyldigt.
— Våran Gunvor och en — karl! Mamsell Beat-Sofi glömde i detta ögonblick all skyldig vördnad. Nej, tack vackert! Hon va’ där mol ensam i flera månader, det vet jag. Och nog va’ halfva tiden af sorgåret gången, innan han våga’ sig fram. Di förlofva’ sig nyårsdagen, skref hon. Ja, jag har brefvet, och friherrinnan kan visst få läsa det, för jag tror inte att gullängeln, som jag alltid kallar henne, har något emot den saken.
— Å, nej, lilla Gunvor och min Märta ha varit mycket intima, inföll friherrinnan, som tyckte, att brefvet skulle vara ett riktigt fynd och knappt kunde styra sin nyfikenhet.
Så förevisade mamsell Beat-Sofi stolt sin skatt. Hon var icke litet stor på att hon varit den första som fått veta hemligheten och kunnat bevara den så väl. Nu behöfdes det ju inte längre.
— Friherrinnan kanske undrar på det där, som står öfver, sade hon smått förlägen, men jag brukade spå vår Gunvor ibland, när hon var ung flicka, se’n har det aldrig händt.
Friherrinnan log huldt, tog brefvet och läste:
Rom d. 13 jan.
Min kära, gamla Sibylla!
Minns du din spådom om »den rätte». Nu har han kommit. På årets sista kväll stod han helt plötsligt framför mig, och efter en lång, mörk tid blef det plötsligt strålande ljust. Ser du, Beat-Sofi, jag visste genast, att han var »den rätte».
Vi hade träffats förr en gång, men då måste våra vägar skiljas. Nu är jag fri, och på nyårsdagen, till tecken att jag vill börja ett nytt lyckligt år, lät jag honom sätta förlofningsringen på mitt finger. Så blef jag Eric Gyldenlos fästmö. Du ensam, min trofasta, rara Beat-Sofi, skall få veta det. I slutet af maj gifta vi oss, men ända till första lysningsdagen skall vår lycka förbli en hemlighet. Jag kan knappt styra pennan, så glad är jag; det är som all sorg och strid försvunnit ur världen; den rymmer endast jublande fröjd. Jag går omkring här i min lilla våning och sjunger min älskades namn in i hvarje föremål, och sedan dofta blommorna det, böckerna hviska det. Du tycker nog, att jag är mycket dåraktig, men önska mig ej annorlunda. För första gången i mitt lif längtar jag inte efter något, drömmer inte om annat än nuets härliga rikedom.