— Redan! Klockan är ju bara tio.
— Ja, grefvinnan var visst trött.
— Har det händt något ledsamt, Mari?
— Ne-ej.
— Du drar på det, hvad är det?
— Snälla grefven, det — det kan jag inte tala om.
Eric gjorde en knapphändig toalett och skyndade till Gunvor. Hans friska stämning var som bortblåst; en nervös oro jagade hvarje hans rörelse och skälfde i hans röst när han ifrigt bad:
— Öppna, min älskade!
Det hördes ej ett ljud där inifrån.
— Gunvor, du käraste, gör mig inte förtviflad, låt mig komma in!