— Vill du verkligen bry dig om barnet, Tankefrid?
— Ja, visst vill jag det!
Hennes röst darrade lindrigt, men hon ville vara modig för hans skull. Aldrig skulle hon glömma den dödssjuka blicken hon nyss mött ur hans ögon, och hon tillade, upprördt, men innerligt:
— Tänk, om han en dag blefve alldeles frisk, du! Vi skola hälsa på honom en gång om året. Stackars liten, hvem vet, hur han känner det!
Eric tryckte hårdt hennes hand.
— Om det funnes många sådana kvinnor som du, skulle eländet i världen minskas, sade han tacksamt.
— Gif hvarje kvinna rätt till en stor kärlek, och hon skall bli god, sade Gunvor allvarligt. Den människa, som får och kan älska helt, går mot sin bästa utveckling.
Det blef så stilla i det månljusfyllda rummet efter dessa ord. De ljödo som en adventets heliga klockklang i bådas sinnen, och aldrig hade de varit hvarandra närmare än nu i förstående och tillgifvenhet.
FEMTONDE KAPITLET.
I nöjenas hvirfvel.
Strax på nyåret foro Gyldenlos till Stockholm för att deltaga i säsongens festligheter. Hillevi lämnades kvar på Bragehall i mamsell Beat-Sofis och en lärarinnas vård.