— Du vill det?
— Jag uthärdar inte bojorna längre. Jag vill vara fri.
— Och det blir du, om du lämnar mig?
— Ja — nej — jag vet inte. Jag är så sjuk, Gunvor, och så olycklig.
Han gjorde som så ofta förr, lade sig ned, med hufvudet i hennes knä.
— Stackars min vän!
Hennes hand gled genom hans hår.
— Gunvor, jag lönar dig så illa, men du är för god för mig. Det är tryckande. Gif mig fri.
— Ja, Eric. — Hon suckade djupt. — Du är — fri!
— Och du förlåter mig?