— Eric! — Hon tryckte sig hårdt intill honom. — Af hela min själ skall jag be: Varde ljus!
— Tack, vännen min, tack för allt!
— Hvart går du, Eric?
Han hade rest sig upp.
— Bara till min gamla vän, trollet vid Lögens strand. Du vet, att vi ha mycket att säga hvarandra, nu som förr.
— Dröj inte för länge borta! Vill du inte åka?
— Nej, nej.
— Och jag får inte följa dig?
— Nej, med trollet måste jag vara ensam.
— Jag saknar dig hvarje stund, tills du kommer igen, det är mitt afsked, sade hon innerligt.