— Ja, ser hon, grynet mitt, lifvet utan kärlek är som kaffe utan klarskinn. Man kan nog stå ut me’t, men uschelt är det. Men si, min flicka, hon ska ha både kaffe och klarskinn, det ligger i korten det. Ja, nu tänder jag lampan, så lägga vi ödets stjärna.
Ett par minuter senare sutto de båda lutade öfver korten.
— Det kan se ut något det, pratade Beat-Sofi; hjärter åt alla håll, en ljus väg — en — två — fyra — åtta. Ser Gunvor ett sådant roligt bjudningsbref! Å, kors, så granna kort har jag aldrig sett! Och Gunvors egen kung tänker på henne! Det skulle väl aldrig vara grefve Haqvin heller?
Gunvor rodnade och teg.
— För henne själf — för vännen — för huset, räknade Beat-Sofi snabbt och säkert.
— Och, hvad som skall ske. Låt mig höra det först, Beat-Sofi!
— Nej, i ordning med frågorna! Ser hon, min lilla, där ha vi förlofningsringen. Den kommer långväga ifrån; titta själf, tre sexor!
Gunvor stirrade på de betydelsefulla korten och frågade sedan så tyst, att det knappt hördes:
— Synes det, om han håller af mig — riktigt?
— Han skulle väl skämmas annars! En sådan guds ängel som vår Gunvor — och så rik se’n.