Eder
Gunvor Eiden.»
Hon såg på sitt opus, där hvartenda ord mötte henne som ett karnevalsupptåg, och det stack till af smärta inom henne. Så skulle det dock inte ha varit! Det var inte ärligt, detta. Kände han inte det, månne?
Också den aftonen spådde mamsell Beat-Sofi henne, men hur hon än lade »ödets stjärna» och »brudsängen», kom aldrig Gunvors kung med. Han var alltid ur vägen.
Mamsell Beat-Sofi försökte prata bort detta faktum med att berätta om alla de lysande fester Gunvor skulle komma på och alla de vackra julklappar, som lågo till henne.
Då afbröt Gunvor plötsligt:
— Hvar är min egen kung, Beat-Sofi?
— Å, han kommer nog. Se här ha vi hans tankar.
— De gå ju dit — till rutertian: till pengar.
— Ja, kors bevars, en får väl tänka på tocket med.