Hur mysa ej kring mig, hvart ögat jag vänder,
elysiska parker, förtrollade länder.
Jag kan icke trifvas i dälderna här:
hvar blomma, hvar buske jag känner ju där!
Nej, ut i det vida med brinnande ifver,
en underbar trånad, en trollkraft mig drifver.
Ty fattar jag stafven med längtande hand
att vandra, en främling, i aflägsna land,
och ömkar den arme, som dömdes af ödet