att dricka i stillhet det hembryggda mjödet.
Jag Rhenflodens vinrika stränder vill se;
mig Galliens drufva sin nektar skall ge,
och hon, som på Malagarankorna sitter,
och Port-drufvan, älskad af handlande britter.
Fritt andra må dväljas i hembygdens tjäll
från lefnadens morgon till lefnadens kväll,
fritt smeke de hustrun, som upphört att smila,
och vagge den gråtande ungen till hvila.
Iberiens mö, i en glimmande krans,