— Låt oss gå — gå härifrån, bad hon.
— Har någonting skrämt dig, du ser ju alldeles förstörd ut.
— Jag vill inte — vill inte vara härinne.
— Du såg väl aldrig ett spöke heller.
Haqvin skrattade litet forceradt. Han var inte själf fri från vidskepelse.
I detsamma ljöd ett förfäradt skrik från någon bland folket, hvilket nyss uteslutande och liksom fånget i en blick sett upp mot fönstren.
Haqvin gick ut på balkongen. Ett par af bröllopsgästerna följde honom, däribland löjtnant Forner, som ropade ned:
— Hvad är det, godt folk!
Det var nästan hemskt tyst nu därnere, men en röst svarade slutligen:
— Hanna Per Svens säger, att hon tydligt såg den grå mannen, och han varslar för olycka, han.