— Hur mycket förlorade du vid spelbordet i går afton? Jag tyckte, du sade tre hundra kronor.
— Det är min ensak, skulle jag tro.
— Nej, sade hon hårdt, det är det inte. Du har mindre rätt än jag.
— I hvilken lag står det?
— Det vet jag inte, men det är så. Hon vände sig plötsligt bort och tillade otydligt: Du tvingar mig så ofta att vara stygg och simpel, och nu, om någonsin, ville jag endast vara god. Haqvin, gif mig pengarna för — barnets skull.
I detsamma knackade det diskret på dörren.
— Kom in! ropade Haqvin.
Betjänten räckte bugande fram ett telegram på en liten silfverbricka, hvarefter han ljudlöst drog sig tillbaka.
Haqvin slet upp det; där stod blott:
»Farfar dödssjuk — kom genast.»