så bred som en dörr,
har du hört den förr?»
— Den är dum, förklarade Hillevi kritiskt, en annan!
— Jag kan ingen.
— Hvarför kan mamma så många och pappa ingen?
— Därför att — att — ja, det vet jag inte. Nu får du leka med dina dockor.
Han ringde på sköterskan, som genast åtlydde kallelsen, strax därpå kom Gunvor in. Hon gick fram till sin lilla flicka, strök det ljusa håret ur hennes panna och sade vänligt:
— Vill du åka med mamma till byn, Hillevi?
— Ja-a då.
— Men jag undanber mig, att du stannar vid fattiggården, inföll Haqvin. Jag vill inte, att Hillevi skall vara därinne i snusket och eländet.