— Nu — nej tack, farmor! Jag har litet att styra med inne hos mig. Kommer du inte med, Eric?
— Inte nu. Grefvinnan har varit så älskvärd att erbjuda mig sitt sällskap i parken.
— Jaså. — Han tillade hviskande: — Du, din spjufver, som aldrig kan motstå kjoltyg.
— Ring, Gunvor!
— Hvad önskar farmor?
— Min mantilj och hatt.
— Skall farmor gå ut — så sent?
— Ja — det är en skön kväll, och grefve Gyldenlo ser ut att ha en stark arm att låna mig.
— Både stark och villig, fru Eiden. Vore det frågan om att svänga den i strid, skulle jag våga likna mig vid själfve S:t Göran.
— Och mig — vid draken då, ty prinsessans roll ger ni mig väl inte? — Farmor Eiden log fint. — Ädle riddare, bli hellre mitt stöd än min fiende, så skall jag visa er, att jag inte är något ondt fabeldjur.