Sedan axlade hon brådskande af sig den skarlakansröda kröningsmanteln och stod så ett ögonblick, som lättad från alla tyngande bördor. Långsamt, värdigt, och som beredde hvarje steg henne en njutning, skred hon därpå ned för trontrappan. På sista steget stannade hon. Utan lång förberedelse och utan tvekan talade hon därifrån med klar, fast stämma ut öfver salen, där andlös tystnad rådde.
Men under det hon framförde de väl öfvertänkta orden, begynte man redan halft förvåna sig öfver, att denna lilla kvinna i den enkla, hvita klädningen verkligen helt nyss hållit spiran i sin hand och regerat höga och låga. Hon stod där nu så ensam, så ringa, syntes det, i hela denna lysande samling, hvilken innan dagen var liden i jubel skulle utropa den nye konungens namn och prisa hans dygder.
SLUT.
Noteringar:
Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehållits. Ett antal uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare fel har rättats som följande (innan/efter):
- ... »I sitter så rum, Kristina,» bannades farsystern ...
... »I sitter så [krum], Kristina,» bannades farsystern ... - ... »Större är ingens makt är snillets, och Nordens ...
... »Större är ingens makt [än] snillets, och Nordens ... - ... så fast trampat slottets golf som i detta ögon- ...
... så fast trampat slottets golf som i detta [ögonblick] ... - ... Gör edert eget bästa anbefaller jag eder ...
... [För] edert eget bästa anbefaller jag eder ... - ... upp det usla pepperet! — Jag minns nu. Hertigen ...
... upp det usla [papperet]! — Jag minns nu. Hertigen ... - ... Kristina lyfte på maskinen, då värmen begynte ...
... Kristina lyfte på [masken], då värmen begynte ...