Hon funderade några ögonblick och gaf honom sedan Martensens Etik. Han bläddrade misstroget i den.
»Blir den ej för svårsmält för mig, den här?»
»Jag har förstått den, åtminstone tillräckligt för att ha både njutning och nytta af den», svarade hon.
»Ni är hemma i sådana här ting, men det är icke jag», invände han.
»Den boken skall hjälpa er att bli hemmastadd i dem», svarade hon.
Hon tycktes mån om, att han skulle läsa den.
»Säg mig, kan det, som är dödsskjutet, få lif igen?» frågade han.
»Ja», svarade hon utan tvekan och med något hoppingifvande i tonfallet, ty hon lade märke till ett trött drag kring hans mun och förstod, att han talade om något hos sig själf.
Ej visste hon riktigt hvad han menade med sin fråga, men hon tänkte på det dolda lifvets underbara krafter och erfarenheter och svarade enligt dem.
Hans blick blef sällsynt mild. Skeptikern började få en tro, och det var tron på henne.