»Du älskar mig för mycket t. ex. då du för min skull åsidosätter människokärlek och barmhärtighet.»
»Såsom nyss i kväll, menar du?» ifyllde han. »Var det så obarmhärtigt mot det där folket att låta dem få någon annan än dig till hjälp? Jag insåg ej, att du var så oersättlig för dem. Kanske råder du för lif och död?»
Hon rodnade träffad af hans ord, fast han gjorde mycket för att mildra dem.
»Du var grym, då du väckte stackars Signe.»
»Du ville ju inte följa mig med mindre. För resten somnade hon nog strax igen.»
»Det tror jag inte. Hon litar ej på Brita som på mig.»
»Så må hon skylla sig själf. Jag vet att Brita mycket väl kan göra hvad som behöfs, fast hon är litet tvär.»
»Mari har ett godt hjärta och ömmar för sjuka; hon hade kunnat det ännu bättre, men hon skulle stanna hemma för att laga min favoriträtt», sade Elisa sakta, medveten om att hennes ord måste såra.
»Och det förebrår du mig!»
»På samma gång som jag tackar dig för det», sade Elisa med en talande blick, som bad honom förstå henne rätt.