[(B) ] En god hjälp är Eichhorns lilla, illustrerade bok öfver De bildande konsternas historia, häftad 2 kr. En utmärkt samling af afbildningar från konstens olika perioder finnes i det billiga arbetet: Europeisk kulturhistoria af Bang. Pris häftad 8 kr. För den, som vill studera olika stilar, anbefalles ett arbete om Konststilar, bearbetat af E. Wrangel. Med 250 illustrationer. Häftad 1:50.
Genom flitiga besök i museerna och genom en öppen blick för allt, som möter oss af vackert eller fult på gator och torg, lära vi oss dock småningom upptäcka orsakerna hvarför den ena byggnaden — som t. ex. Petersénska huset vid Munkbron, eller adelsklubbens hus vid Kungsträdgården, Hallwylska palatset vid Berzelii park, Bünsowska huset vid Strandvägen, teknologiska institutet i Kungsbacken, Adelsköldska villan på Villagatan, elektricitetshuset vid Smålandsgatan — behaga oss så oändligt mycket mer än de hus, som omgifva dem. Eller hvarför t. ex. den ena statyn ger oss intryck af lif, den andra af död och därför lämnar oss alldeles kalla. Eller hvarför den ena taflan för hvar gång ger oss en ökad glädje, medan vi ledsna på den andra, hvars ämne kanske först tilltalat oss så, att vi föredragit den framför andra, i själfva värket värdefullare.
Villkoret för att finna skönheten är att söka den; villkoret att lära förstå den är att älska den! Då tränga vi med hvarje dag allt mer in i dess väsen, lära oss finna de äkta skönhetsvärdena och erhålla sålunda också möjligheten att åt vårt enda, lilla fattiga rum gifva en sådan prägel, att den som där inträder, skall känna att dess väggar omsluta en människa, hvars lif blifvit lyckligare genom att hon kan njuta och välja det sköna.
På landet är det ibland herregården och kyrkan, men dock mäst naturen, hvilken understöder och utvecklar skönhetssinnet. Där är det blommor och grönt, som bäst pryda hemmen; där är det alla årstidernas skiftande taflor man måste lära sig uppfatta och älska. Från och med vårens tindrande ljus öfver den ännu kala jorden till höstens grå himmel, mot hvilken träden så fint eller kraftigt teckna sig; från vinterns rimfrosthöljda hvita björkar till sommarens strålande färgprakt kan den seende ständigt finna nya taflor att njuta. Och om man än på landet har mindre tillfälle än i staden att för billigt pris kunna skaffa sig vackra föremål till hemmet, så har man däremot på landsbygden mera tid och råd att genom vacker hemslöjd — väfnader, snideri och konstsöm — pryda det. Hvarken land eller stad äro således lottlösa när det gäller skönheten! Denna kan öfverallt komma att meddela sitt glädjande, förädlande inflytande, endast människorna börja att öppna sina ögon och hjärtan för allt det vackra. Men först och främst måste de lära sig inse att det vackra alls icke hör till lifvets öfverflöd, utan att man arbetar bättre, mår bättre, blir vänligare och gladare, ifall man i sitt hem, det må vara hur litet som hälst, möter vackra former och färger på de ting, med hvilka man omgifver sig. Förstår man att uppsöka det sköna i konsten och naturen, då inser man snart af egen erfarenhet att skönheten ger hjälp och lyftning äfven under det tyngsta arbetssläp.
Men ingen konst, ingen lyx kunna gifva skönhet åt det rika hem, där den värkliga skönhetskänslan och skönhetsglädjen saknas. Det är förgäfves, som man söker ersätta dem genom prakt. Dessa antydningar — om de enkla medel med hvilka man kan nå skönhet i de enklaste hem — afslutas därför bäst med Ehrensvärds gyllene ord:
Tingens skönheter fly mer och mer, som de blifva sammansatta och för människans natur onyttiga.
[2. Hvardagsskönhet.]
Invid mitt barndomshem fanns en lång hag-väg, tätt bevuxen med kort gräs, så att den såg ut som täckt med en gångmatta af grön sammet. Men så fort man började gå på vägen, fann man vid hvarje steg att också här funnos stickor och vissna löf, småsten och gropar: det var blott när man såg tillbaka och framåt, som vägen syntes alldeles grön och sammetslen. I synnerhet när man såg framåt!
För ungdomen ser framtiden ut som denna gröna stig. Snart får man dock erfara huru mycket mindre jämn lifvets väg är, än den ter sig för det framåtblickande ögat. Det står icke inom människoviljans makt att helt omdana lifsförhållandena, och därför ligger lyckan, som de gamle sade, “i gudarnas knän“, icke i svaga människohänder.