"Och kanske skall du just för denna saknads skull önska att vi aldrig sett hvarandra?"
"Nej, visst icke: denna saknad blir för mig ett vida lyckligare lif än det jag förut haft, än det jag möjligen utan den kunnat få."
"Men säg", återtog Gottlieb, afbrytande detta farliga ämne, "hvarför har ej din svägerska vändt sig till patron på Almvik?"
"Åh, till honom vänder sig aldrig Magda — förr hvad som helst."
"Huru så?"
"Jag vet icke om jag bör säga det… Både pappa och Magda hålla mig för ett barn. Men jag förstår ändå att patron förföljt Magda med oredliga känslor … och ifall jag kunde tro på Calle…"
"Hvad då?" frågade Gottlieb ifrigt.
"… så skulle hela vår olycka vara en tillställning och en hämd af patron för det att Magda en gång bestämdt nekade att … att … sälja en kyss åt honom."
"Huru — ville han köpa en kyss?"
"Ja, mot Calles frihet." Nanny berättade nu hela händelsen före och efter jagten, sådan som Calle förtäljt den.