"… att jag aldrig så har dyrkat och tillbedt dig som nu, ljufva, ljufva…" Han kunde ej frambringa mer.
"Fabian, denna eld … ha, du begriper då ändtligen att du är lycklig?"
"Ja, som de fördömde!" suckade han i sin själs stora ångest.
Men patronessan hörde blott första ordet.
16.
En högtid.
Då Gottlieb andra morgonen vaknade, fann han att han redan hade ett besök.
Farbror Fabian gick fram och åter på golfvet, och så ömkligt var hans utseende att Gottlieb kände en smula medlidande med honom.
"Nå, farbror, hur är det nu då?"
"Hvad begär du?"