"Ack ja, det var alltför väl att … att…"
Nanny kunde ej tala ut.
"Vi behöfva ju icke dölja för hvarandra att den der överenskommelsen verkligen var något vågad — för min del är jag icke stoltare än att jag erkänner att den icke varit så alldeles lätt att hålla."
"Men då Gottlieb i alla fall hållit den, så är det bra som det är."
"Ja visst, det vet jag nog — och ändå är det icke så bra som jag ville ha det."
"Hur bra vore då det?"
"Sannerligen jag det sjelf vet! Men ifall jag egde någon säker ställning…"
Nanny sänkte ögonlocken djupt ned öfver de förrädiska ögonen, men det skedde ej fortare än att Gottlieb märkte det en stråle af plötslig glädje tindrat upp i dem.
"Du vill då icke hjelpa mig att gissa hvad jag skulle göra, ifall jag vore oberoende?"
"Nej", svarade den unga flickan med fasthet, "det skulle ej tjena till något! Och när jag får höra att herr Gottlieb erhållit den rika frun, som vi kommit öfverens om, skall jag glädja mig deråt."