Nanny, som länge bjudit till att akta sig för berusningen, blef dock allt mer och mer indragen i den — och sammankomsten slöts med en ny öfverenskommelse, motstridande den förra, nemligen att de evigt skulle älska hvarandra.
Tills vidare borde likväl denna förändring vara känd afendast dem sjelfva.
17.
Ragnar.
Hösten var kommen.
I dalen lågo hela högar af gulnade löf. Fåglarne hade tystnat, gräset vissnat och regn och storm uppgrumlat källan.
Men fastän allt i naturen bådade förödelse och förvandling, sågs likväl glädjen gästa derinne vid härden, ty den unge husfadern hade nyss anländt, och midt i kretsen af de sina, med armen omkring sin unga hustru, afhörde han berättelsen om de både smärtsamma och glada tilldragelser, som egt rum.
Så snart gubben slutat — det var han som förtäljde — gick Ragnar fram och tryckte häftigt den gamle fadern i sin famn.
"Hvilket odjur har tillställt detta?" sade han. "Jag anar något jag…
Föra bort i fängelse en så gammal man — och jag var icke hemma, jag
kunde icke försvara er, stackars qvinnor, då ni måste se en sådan syn!"
Och medan han talade, svällde ådrorna högt i det manliga ansigtet.
En låg hostning från en annan sida af rummet kom Ragnars blick att flyga dit.