"Himmel", utbrast hon, "det är icke min man!"
"Så är det väl någon annans då!" svarade en lugn röst.
Skrämseln hindrade vår fru att skrika.
"En tjuf!" mumlade hon.
"Skulle icke tro det!"
"Men — hvem … hvem … hvem är det då?" stammade hon.
"Sof ganska lugnt! Hon skall icke bli störd."
Fru Ulrique-Eugenie famlade oupphörligt efter klocksträngen… "Man vill mörda mig under sömnen!"
"Sof ganska lugnt, säger jag!" återtog rösten. "Jag vill hvarken stjäla eller mörda: jag vill blott…"
Nu lossnade det olycksaliga krampdraget i patronessans strupe, men just som hon uppgaf det första ropet, qväfdes det under en bred hand, som lade sig öfver hennes mun.