"Nå, det kan kallas att både stafva och lägga ihop!"
"Det vill säga … åh, jag qväfs, jag qväfs … att ni har en fordran hos min man?"
"Nej, det är han som har en hos mig, och den skall jag ärligt betala honom med både kapital och ränta."
"Ah, den barbaren, den hycklaren har varit mig otrogen?"
"Ja, i hjerta och tankar, det är visst. Men för öfrigt är min hustru icke af det slaget, som behöfver skrika eller dra i klocksträngen: hon håller sig i respekt utan så mycket väsen."
"Och tänker han, låga menniska, att icke jag gör det?"
"Jag vet icke hvad frun skulle göra, om hon såge en man så här dags hoppa in genom fönstret och söka förleda henne till otro, mot löftet att skaffa en gammal far ur arresten — jag vet blott att frun icke varit i någon farlighet."
"Det är då styrman Lönner?"
"Rätt gissadt!"
"Och för hans hustrus eländiga behag skulle min man…"