"Kors, så bestämd du är!"
"Herrn tänkte ju höra hvad jag läst?"
"Det var så rätt det… Nå, icke behöfver du väl gömma handen så der under förklädet: jag skall ej försöka att ta den, om du ej frivilligt räcker mig den."
Nanny smålog och lät de små hvita händerna åter krypa fram, hvarefter hon lade dem i kors öfver knät.
"Först och främst då, mitt barn — du kan börja vid första början!"
"Då jag var helt liten, köpte pappa små historieböcker med kopparstick åt mig, och under det jag läste, förklarade han alltsammans. Sedan, när jag blef lite mer för mig kommen…"
"Nå, hvad blef det då af?"
"Jo, då kom katchesen, som jag just aldrig tyckte mycket om, och derefter bibeln, som jag mycket älskar och gerna läser: Nya testamentet är min bästa glädje. Pappa uttyder det, som jag icke förstår. Och sedan, när jag blir ensam, gråter jag när jag går igenom vissa ställen — men det är ingen sorg i tårarna: jag tänker endast på…"
"På hvad?"
"Jag vet icke om jag bör säga det?"