"Det är också bäst att icke behöfva anlita krediten… Men vi ha nu icke att göra med styrman Lönner eller Jon Jonsson — det är här näravid som någon gjort sig olycklig."
"Store gud, hvad kan det då vara? Jag skall springa efter far!"
"Om gamle herr Lönner är ute", svarade patron Fabian, döljande sin glädje under en dyster skakning på hufvudet, "så hemta honom icke: det skulle endast vara att tillskynda den aktningsvärde mannen en stor sorg!"
"Men så säg då?" stammade Magda.
"Det gäller Calle!"
"Calle — den stackars token?"
"Åh, han har ganska väl sitt vett i behåll, och förevändningen om hans mindre vetande kommer icke att skydda honom, ifall det blir sak af — tjufnad, stor eller liten, blir dock alltid tjufnad inför lagen."
"Vildbrådet"… Med en uttrycksfall häpnad slog Magda händerna tillsammans.
"Alldeles: vildbrådet, som han stal ifrån mig i dag morse, under det jag sof… Nå, jag visste väl att den vackra och stolta Magda var för rättsinnig att neka till att han haft hem det!"
"Men hvem har kunnat … kunnat…"