»Jo, si dä va på dä viset», började han, »att ett år eller så ätter dä där välsignade tinget på hösten, då ja vart fast för olaga älgskytte — ja dä va ackurat fem år sen nu — så bodde ja oppe ve bruksskogarna här väster i länet, han vet. Nå, di där bruksskogarna ä stora värre, di, å bra skötte di å sköter jakten där, så där var alltid gott om vilt utå alla di slag, å älgstånd va där på flera håll där oppe i myrarna å vildmarkerna. Ja hadde ju inte lov te gå mä bössa där, gubevars, fast ja skulle låss höra te bruke, utan dä va bara disponenten å bruksherrarna, som fick jaga där, å så skogvaktarna förståss. Di stackarna fick väl knäppa sej en å annan harpalt å lite fågel om årena, men älg å rådjur dä fick dom inte röra — fast nog fasen vet ja, att dom gjorde’t. Nå, ätter dä där tinge, då ja råka så illa ut, hadde ja knappt tagi i nån bössa — ja, den gamla tog di ju åv mej å hund mä, di rackarna — men så på höstkanten, när dä börja på te bli lika så grant i skogen, som dä ä nu, så kunde jag rakt inte bärga mej, utan va ute å loda allt imillan å såg ätter, hur dä såg ut i kärrdrog å mossar, å lite smått sköt ja väl också. Ja trodde nog te börja mä, att ja skulle kunna bärga mej från skogslusten, om ja bara fick gå och knalla å skjuta lite smått då å då — en fågel allt imillan eller någe — men tror nån inte, att den djädrans älgsjuka flög i mej te sist ändå lika rasande. Jo jo men san.»
»Ja, den lär ju vara svår, påstås det.»
»Ho ä’t också, var lugn för dä. Ja, så va dä en lördagskväll, som jag satt hemma i köke å plocka mä mina skjutdoningar å tänkte på älgarna, som ja visste gick där oppe i storskogen — si ja tänkte näranpå lägga i väg te skogs på natten, fast ja inte hadde nån hund, å försöka ändå — så knacka dä väl på dörrn å två stycken karlar kom inklivandes. Den ena kände ja, för den hadde ja både jaga å arbeta i hop mä, men va den andra va för en juvel, dä visste ja inte. Nå, så satte di sej å slog ikring å språka å så frågte di mej, om ja hadde tänkt å gå te skogs någe nästa mårron, men då svarte ja, att ja hadde alldeles sluta mä å jaga å inte så mycke som tagi åt e bössa en gång. — Si ja hadde slängt undan geväre, när som att dä knacka på dörren, si. — Men då sa han som ja kände: ’Dä här ä svåger min’, sa han, ’å en lika gammal å go skogskarl som du å ja, så var inte rädd te språka, du’, sa han, ’å vill du veta mer, så va dä just honom, som länsman Florén var ätter för en måne sen, men inte fick tag i’, sa han. Nå, då visste ja ju var ja hadde mina gubbar, så då sa ja, att ja nog hadde tänkt te gå te skogs ett tag på mårronkröken, men att dä nog inte nytta mycke, när ja inte hadde nån hund.»
»Ja, hund bör man ju ha.»
»Visst dä, visst dä. Men då sa han, som ja kände, å Karl Pers Olof hette han förrexten: ’Vi har en jämthund vi, som svåger min här har fått låna åv en god vän te säj, å den kan du ge dej fasen på tar reda på älgen, om han krokar aldrig så’, sa han, ’så nu tar vi å går i natt’, sa han, ’å du ska bli mä, för du känner markerna bäst, å vi möts ve milstolpen oppe ve röa grinn på Hellmans skifte’, sa han.»
»Och det gjorde ni?»
»Ja ja men. Vi möttes där i aldra första dagningen, å sen vi hadde språka en stund, vart vi bäst skulle gå, så basa vi i väg opp te nåra stora mossar som ligger nord över i markerna. Där gick vi å loda bå länge å väl mä gråhund i koppel, men ingenting fick vi tag i fast vi såg, att dä hadde vari älg där alldeles nyligen. Då drog vi oss ner te sydostsidan utåv skogarna, där dä gick fram nåra stora flyn, som inte låg så långt från gränsen å inte långt från mitt ställe heller, å så gick dä en körväg fram där i kanten. Ja, vi kryssa fram å tebaks ett par slag över dä första fly’t utan te å få någe färskt spår, men när vi kom bort te dä andra, fick vi slag tvärt, å gråhund tog an dä, så vi hadde jämt göra te följa mä. De va alldeles pinfärskt, si.»
»Var det mer än en älg?»
»Ja, vi räkna te fem, som hadde gjort sällskap å gått fram där, å di höllt ihop bra länge ända tess vi kom fram te en mosse, som låg västerut från dom där flyna. Då hadde tre gått rakt fram, men två hadde tagi åv te höger.»