»Skål farbror och välkommen hem. Det är synd, att farbror inte kan lägga upp och stanna över julen. Det är inte långt dit.»
»Nej, dessvärre. Men jag måste ha last i skutan och komma mig ut innan jag fryser fast. Så jula får jag göra i sjön. Och det —»
»Jacko Poppedry, Jacko Poppedry», skränade kakaduan och lutade huvudet mot gallret samt burrade upp halsfjädrarna för att bli kliad i nacken.
»Tyst Jacko, ditt usla djur», hojtade gubben och slog näven i bordet. »Egentligen är det dumt av mig att ha en sådan där skränfock ombord», fortsatte han, vändande sig till mig, »för hon påminner mig alltid om det rejälaste kok stryk kapten Kruse fått i sin dar. Och det var inga falska slängar, må du tro.»
»Kvinnfolk i botten på koppen?»
»Visst! Tacka rackarn för det.»
»Malajtös kanske?»
»Inte den gången. Men engelska. En liten brunett från Peckham Rye, London.»
»Berätta, farbror.»