Erik reste sig.
»Skall doktorn resa? Det var verkligen tråkigt? Jag hade just glatt mig att få höra litet mer om Stockholm.»
Erik bockade sig korrekt.
»Får vi icke heller bjuda på något?» frågade hennes nåd. »Kanske Sigrid redan ...?» Hon såg på dottern.
Sigrid rodnade till. Tänk, att det hade hon alldeles glömt bort. Icke det allra ringaste hade han fått. Vad hade hon tänkt på?
»Jo, det är en skön gästfrihet du utövar mot dina goda vänner», skämtade hennes nåd och höjde pekfingret varnande. »Det är bäst jag själv ...» Hon reste sin tunga kropp med möda.
»Vad behagar doktorn?» frågade hon.
Han försäkrade, att han absolut icke behövde någonting. Möjligen skulle det vara ett glas mjölk, ett enda.
»Säg genast till Eva, Sigrid», befallde hennes nåd. Sigrid lydde.