»Aldrig blir det något gjort, om jag icke själv tänker på allt», förklarade hennes nåd för doktorn, medan de voro ensamma. »Sigrid är nog duktig, men unga flickor gå nu alltid med så många drömmar i sitt huvud, eller hur doktor? Det känner vi till.»
Hon berörde lekfullt med yttersta delen av pekfingret hans arm, men så drog hon det hastigt tillbaka som om hon bränt sig.
»Vad är doktorns specialitet?» frågade hon.
»Jag? Jag har ingen särskild. Jag är kirurg. Hur så?»
Hennes nåd såg sig hastigt om i rummet.
»Vad skall man göra med ett dåligt hjärta?» frågade hon halvt skämtsamt. »Jag tyckte jag läste något om en kirurg, som kunde sätta in nya?»
Han såg på henne eftertänksamt. Så sade han på sitt vanliga gravallvarliga sätt:
»Vad man skall göra med ett dåligt hjärta? Ta ut det och borsta det.»
Hennes nåd behagade skratta till.
»Ni är en riktigt stor skämtare, doktor.»