»Doktorerna Hedon och Gilis ha gjort en del intressanta experimenter just om den saken. Efter halshuggning har man sett den dödes hjärta slå absolut frivilligt under tjugufem minuter. Ett hundhjärta kan slå nittiosex timmar efter döden och ett sköldpaddhjärta åtta dagar. Athanasin och Grandinesco, som också voro kloka och duktiga karlar, fingo hjärtat av en groda att slå under trettiotre dagar och erhöllo trehundrasextiotusen pulsslag. Vad allt detta beror på kan jag icke och har icke heller tid att inlåta mig på. Enklast kan man måhända uttrycka det så, att även en synbart död individ kan ha ett levande hjärta.»
Sigrid blev icke klok på om det skulle ligga någon dubbelmening i det. Hon ställde brickan från sig för att följa honom. Med sådana ord kunde de icke skiljas från varandra.
»Alltså, mina damer.» — Erik bugade sig för hennes nåd. Han kunde icke undgå att få hennes hand mot sina läppar.
»Så intressant det där var», sade hennes nåd. Hon följde honom ut ur salongen, nedför trapporna, genom vestibulen och ut på den stora trappan. Hon ville veta mer om hjärtat. Erik gav henne några flera fakta. Hela tiden upprepade hennes nåd — åh, så intressant! eller — tänk, så märkvärdigt! Mycket gjorde nu också till att han bjöd henne armen utför trappan till nedre våningen. Det var synd om den tunga människan.
Det är för att riktigt visa hur litet han bryr sig om mig, tänkte Sigrid. Vad han var grym.
Magnusson skyldrade med piskan.
»Att Magnusson tagit Freja och så den höga kärran», klagade hennes nåd. »Tänk, om hon skenar och ni slår ihjäl er?»
»Det gör ingenting, bara det går fort», skrattade Erik. Han tog ut de få stegen, som skilde honom från Sigrid.
»Ajö, fröken Bjurcrona!» sade han. Rösten vibrerade en smula. Nu såg han henne djupt in i ögonen. Hon ville kasta sig i hans armar, kyssa honom och ropa — »tag mig med! tag mig med!»
»Den här dagen på Bjurnäs skall jag aldrig glömma.» Ingen mer än Sigrid förstod vad som låg i de orden. Ännu ett ögonblick höllo de varandras händer, sågo in i varandras ögon — så bockade han sig till avsked och gick ned till kärran.