Sigrid hade svårt att börja. I bilen hade hon gjort upp vad hon skulle säga, men inne i rummet frös allt bort, om det nu var åsynen av den gamla kvinnans ansikte, kylan i rummet eller orden — jag är van att lida — som gjorde det. Sigrid skakade till. Hon frös långt in i bröstet. Fru Hansson sade ingenting. Hon satt med händerna i knät och nedböjt huvud. Hon såg ut att vänta det värsta. Stämningen var ytterst pinsam.
Sigrid fingrade inne i sin muff. Där hade hon brevet. Vid ingången hade hon tagit fram det ur väskan för att ha det till hands.
»Jag kommer från häradshövdingen», sade hon. »Häradshövding Torsell», tillade hon förklarande. »Jag har ett brev från honom till fru Hansson.» Sigrid drog långsamt fram brevet, reste sig och gick bort till den andra. Den gamla kvinnan såg upp. Omedvetet gjorde hon en rörelse för att skjuta brevet åt sidan, men så tog hon det och tittade på det liksom ville hon icke tro, att det var till henne. Det var så mycken kvalfull oro i hennes skakande händer att Sigrid skulle velat smeka den gamla och hennes grå, tätstrukna hår. Hon kunde det icke, vågade det icke. Hon blygdes över vad ont hon gjorde.
»Är det till mig?» sade äntligen fru Hansson. Hon vände på brevet flera gånger, så vände hon sig om där hon satt, öppnade dörren och ropade:
»Axel! Kom in ett slag!»
Mannen kom genast. Han hade icke varit långt borta. Han tycktes antingen ha hört eller gissat vad det var fråga om, ty han såg bister ut, där han steg in i salen, klädd i blåskjorta, och bred och stadig. Han hade pipan fortfarande i mun och bet ihop munnen om den. Ansiktet var icke fult men bestämt. Han nickade åt Sigrid.
»Vad är det om?» frågade han, sedan han tagit pipan ur mun.
Fru Hansson räckte honom brevet. Han tittade på utanskriften, på Sigrid och på hustrun. Han torkade av händerna på blåskjortan och tog brevet.
»Till dig, ja, det ser jag. Skall jag öppna det?»
Hustrun nickade. »Det är min man», sade hon. Ingen fäste sig vid yttrandet. Han fick fram en kniv ur byxfickan och skar upp brevet med ett raskt snitt samt ville lämna det till hustrun.